hemlighet.se är en webbsite som riktar sig till dem som har något att berätta eller helt enkelt gillar att läsa om andras problem. Hos oss är man helt anonym och vi sparar inga uppgifter om de som viskar sin hemlighet!

Om du har förslag eller funderingar som du vill att vi ska uppmärksamma så kontakta gärna oss via funktionen för detta som du finner i menyn här bredvid.

Moderatorerna på hemlighet.se önskar dig trevlig läsning och hoppas att även du väljer att viska din hemlighet i våra öron.

Hej... jag var ungefär precis fyllda 11 tror jag när jag började snatta och röka... Nu är jag knappt tolv och mitt liv är som rena filmen! Jag går i en skola där det är VÄLDIGT mycket slagsmål. Jag har blivit anmäld för det 3 gånger, men jag vet inte vad jag ska göra! Jag vill inte vara sån här längre :(

Jag knullade min bässta kompis idag, det började med ett vad om att jag skulle att jag ka få henne kåt. Hon utamande mig tillbaka och började med att pussa mig på munnen.

Jag fortsatte på henne och tog av hennes one piece. Jag har känt en sexuel attraktion av henne ett tag och har drömt om henne och så nu till hände det.

Jag började suga hennes bröstvårtor. Hon går nämligen igång på det enligt egen utsago. Efter ett tag gick jag över till att pulla henne och sen började jag gnida kuken mot hennes fitta. Jag tryckte in den men hon hade en jävla one piece då det skavde mot kuken så jag ryckte av henne den och satte på henne.

Jag hade ingen kondom men vi börjadae knulla ändå och jag sa att jag skulle säga till innan jag kom men efter ett tag verkade det som om jag hade kommigt så jag sa ops, jag tror jag har kommigt. Då sa hon, det finns bara ett sätt att ta reda på det så hon sög av mig igen.

Jag tyckte detta var tokskönt och nu vet jag inte ifall det bara var ett one-night-stand eller ifall hon gillar mig HJÄLP!!!

Jag är tjej och jag kommer bara genom att titta på bögporr ( antingen ska det vara mot någons vilja eller extremt förbjudet i handlingen) Jag undrar vad det är för fel på mig..

Jag har varit kompis med en kille i ungefär ett och ett halvt år, och fram tills nu har allting varit bra mellan oss. Men det här läsåret går inte vi i samma klass och han har börjat umgås med andra personer. För kanske två och en halv månad sen så började han ignorera mig. Först så brydde jag mig inte, men när andra också började säga det så sved det. Jag berättade för några att han ignorerar mig, och en sa till honom att jag tyckte att han ignorerade honom. Då sa han att det var JAG som ignorerade HONOM. Jag brydde mig inte mer om det, men så i fredags så ringde en annan kompis till honom, för dom hade bestämt att dom skulle mötas, och så säger hon att jag också kommer, och att jag säger att jag tycker att han ignorerar mig. Det var inte min idé att träffa honom. Han låter ganska sårad i telefonen, men säger att han ska ringa tillbaka när han har pratat med en annan kille, och att vi kan mötas då. Men han ringde aldrig upp igen, och jag vet inte om det är på grund av mig. Jag vet inte heller om det är jag som ska be om ursäkt för att jag sa det till andra, eller om det är han som ska säga förlåt. Imorgon kommer jag träffa honom igen på skolan, och jag mår väldigt dåligt.

Har ni hört att flator älskar att skapa drama???? Jag är nog inget undantag. Jag... vill dejta tjejen som polisanmälde min bästa vän för misshandel.

Jag har träffat henne, sagt från början att jag gjorde det, att vi var ute tillsammans.. Men inte att jag tog med henne hem och att vi hade sex hela natten, morgonen och dagen. Träffade henne ett par dagar senare och vi spenderade ett par heta nätter ihop. Berättade inte det heller.

Berättade för min bästa vän att jag skulle träffa henne en helg när hon (min bästa vän) inte var i stan. Spenderade hela helg ihop med massor av sex i världsklass. Hade känslan av hennes fingrar i mig i flera dagar efteråt. Har aldrig kommit så otroligt mycket, hårt och länge någonsin! Inte hon heller...

Hade ett prat med min vän på måndagen, samma dag som tjejen lämnat min lägenhet. Slutade med att min bästa vän smäller dörren i ansiktet på mig. Går. Inte arg, rasande.

Går ett par dagar, jag ringer, pratar med henne. Säger att det kanske vore bra om vi kunde prata igenom allt ifall att det hade lugnat ner sig lite. Hon känner sig sviken, man sviker aldrig sin bästa vän, som är som ens familj. Hon säger att det är okej, att jag kan träffa tjejen igen, men då kommer hon att backa undan, från mig. Hon klarar inte av att bli sviken igen. Men hon säger att jag inte kommer att förlora henne. Jag säger att jag kommer nog att vilja träffa tjejen igen, men inte på bekostnad av vår vänskap. Vi bestämmer att vi ska ses på kvällen. Men jag är arg, frustrerad. Jag åker, till tjejen, stänger av min mobil, vi pratar, sätter på varandra. Hela natten, morgonen. Hon åkte till jobbet utan att sova.

Det är senaste gången jag såg henne, som vi var med varandra. Jag sa att jag ska försöka lösa det här. Jag vill inte gå bakom ryggen på min bästa vän, jag ska inte behöva göra det. Jag vill så gärna att hon ska förstå.

Jag föröker verkligen att inte göra det... Men jag får inte den tjejen ur mina tankar... Vi sms:ar... heta saker... jag får pulshöjning bara jag tänker på det! Det finns något mer mellan oss, en gnista. Som tyvärr håller på och växer sig till ett helt jäkla valborgsbål!

Nu bor min bästa vän hos mig. Hon har egna problem, jag vill inte komma med mitt igen. Vill inte tvinga henne att acceptera. Jag vill fortfarande ha min bästa vän och denna grymt härliga tjej som jag träffa(r). Den gången som tjejen nämndes igen så sa jag att jag VILL träffa henne igen. Min bästa väns ögon blir svarta, jag ser hur sårad/förbannad hon blir! Jag fortsätter med att "men att jag kommer nog inte göra det, att det inte är värt det med tanke på hur situationen ser ut". Detta var igår... Min mobil var tyst hela dan, inga sms från tjejen. Hade lite kramp i magen över det, saknad över att inte få höra från henne.

Ringde tjejen idag. Sa att det ser rätt mörkt ut för oss framöver, säger att jag inte heller vill vänta ut min bästa vän, men att det känns rätt i det här läget.. Jag ska försöka igen, i morgon kanske. Om tiden är rätt. Så gör jag det. Hoppas på att min bästa väns känslor förändrats.

There is this boy. Det är väl så alla relations-diskussioner börjar. Han och jag har ett förflutet tillsammans med massa bråk, svek, lögner, vänskap, fina ord och nästan allt man kan tänka sig finnas i ett bra/dåligt förhållande. Eller jag ska nog inte säga förhållande, för så långt kom vi aldrig i början när vi pratade. Jag litade inte på honom och var alltför trasig för att slänga mig in i något som gjorde mig ännu mer sårbar än jag redan var. Men visst älskade jag honom. Jag såg så mycket i honom som varken han eller någon annan jag pratade med verkade se. Jag har alltid haft en känsla att under alla skal och alla murar finns den killen som jag verkligen älskar Och skulle våga ha ett förhållande med, hur trasig jag än var. Men jag fann honom aldrig, och allt som hände som gjorde mig illa blev för mycket så jag vände mig om och gick ifrån honom, ifrån oss och bestämde mig för att aldrig vända om.
I tre år kunde jag få mig själv att tro att jag gått vidare. Glömt honom. Men det slog mig att jag inte ville leva utan honom i mitt liv, hur jag än fick ha honom där. Det spelade ingen roll om han var ett namn på MSN som aldrig svarade - så länge han fanns i mitt liv på något litet sätt. Så jag kontaktade honom och ville tala ut om allt som hänt, och han lyssnade och sa sin mening.

Jag skulle kunna skriva om det hur länge som helst, men jag ska komma till det verkliga problemet nu. Jag har förträngt de flesta av mina känslor för honom för att överhuvudtaget kunna överleva de år vi inte pratade. Vi har pratat sen början av juni någon gång, kanske någon/några veckor tidigare, och av den här anledningen (att jag inte velat känna något för honom) gick jag inte med på att träffa honom öga mot öga först. Men sen bestämde jag mig för att chansa. Vi satt utanför en teaterlokal i 4 timmar. Efter det har vi setts en gång till alldeles nyligen. Och nu har jag börjat känna att jag vill träffa honom så ofta som möjligt - bara att nu bor jag i en helt annan stad, så saknaden är fruktansvärd.
Jag tror jag börjar få tillbaka känslorna för honom, vilket jag egentligen inte vill. Men en annan sak som är väldigt konstig är att när jag inte pratar med honom, inte har honom hos mig, så vill jag ha honom här. Jag vill känna hans armar runt mig, hans hand i min, hans läppar tryckta mot mina. Jag vill ha honom här 24/7, men när jag väl är med honom är det som att det mesta av det försvinner. Då är det knappt så jag själv tar initiativet att krama honom. Min hjärna och mitt hjärta skriker efter hans beröring även då, men kroppen vägrar lyda. Sen om vi varit nära att hålla varandras händer, varit nära varandras ansikten eller liknande utan att ha gjort något så saknar jag det när jag kommer hem och önskar att jag gjort något mer.
Jag blir tokig av det här. Jag förstår inte varför jag känner så här, och absolut inte om det är kärlek eller bara attraktion efter någon jag önskar att han var.

Varje år e de samma sak. Planera solresa med familjen, prata, drömma, boka, längta, packa och åka, sola, bada. Det är en av de stora lögnerna i mitt liv. Familjen blir så lycklig men egentligen hatar jag det. Kasta bort halva semestern på nån tråkig resa, kan jag inte bara få va hemma?

Jag är 14 år men väldigt mogen och kan fan ta ansvar. Jag kommer hem i tid, ringer lr messar om jag blir sen. Dricker inte ofta (men ibland kan de gå illa) och jag har aldrig rökt.

Mammma: lilla du, du är bara ett barn!

Jag: ähh näe jag är snart 15 år och då får jah knulla fritt! fyfan va jag ska knulla!!!

Mamma: utegångsförbud restan av vecka....

1.Jag är nästan aldrig med kompisar och känner mig ständigt ensam och utanför,men trots det så har jag oftast ändå ingen lust att vara med någon.

2.Jag har varit escort men aldrig blivit illa behandlad av en kund utan tvärtom.

3.Jag har haft en 10 år äldre kk som jag tycker om så otroligt mycket men som inte kan vara tillsammans med mig pga åldern och varje gång jag tänker på det så börjar jag gråta.

4.Jag blir arg på mig själv ibland när jag är snäsig mot min mamma som bara försöker vara snäll.

5.Jag gråter ofta på kvällarna innan jag ska somna.

Asso shiiiit! Jag har rökt på en hel del och plötsligt så har min mamma fått reda på det plus att jag var med en kille när jag gjorde det.

Han är en av mina närmaste killkompisar och jag har nyss bråkat med mina andra så kallade "kompisar". Nu vet jag absolut inte vad jag ska göra för mamma förbjuder mig från att vara med min honom.

Hon tror att han oxå rökte på men saken är den att han var bara med när jag gjorde det med två andra killar!!!

Vad fan ska jag göra?!